debatt Varför måste Sverige inställsamt hänge sig åt att stödja ensidiga, konfliktstödjande myter? Detta är inte det Sverige som jag trodde mig känna, skriver israelen Yehuda Shaul som reaktion på en artikel från kabinettssekreterare Robert Ryberg.
Som israelisk förespråkare för fred och försvarare av palestinska rättigheter blev jag förvånad över en artikel som nyligen publicerades i den högerinriktade tidningen Israel Hayom. Med titeln “Sverige är en vän till Israel”, publicerades en artikel författad av Robert Rydberg, svensk kabinettssekreterare vid UD, inför sitt besök i Israel för bilaterala samtal.
Efter att ha hyllat Israel och betonat ländernas “delade värderingar”, historiska band och växande ekonomiska förbindelser mellan de två länderna, gjorde artikeln en lista med politiska uttalanden som såg ut att vilja bocka av punkt efter punkt i den israeliska regeringens önskelista: gratulera Israel till att normalisera relationerna med arabländer, fördöma Iran, terrorism och Hamas, ge stöd till Israels rätt att försvara sig mot attacker från Gaza, ge stöd till en fördjupning av förbindelserna mellan EU och Israel och uttrycka ett ogillande av bojkotter mot Israel.
Artikeln bekräftade också Sveriges godkännande av den kontroversiella IHRA-definitionen av antisemitism, som fått kraftig kritik för att medvetet sammanblanda legitim kritik av Israel med anti-judiska fördomar och hat.
Palestinska rättigheter och behovet av att avbryta den israeliska ockupationen nämndes inte – förutom en allmän punkt om ”stöd för en tvåstatslösning” och samtidigt bekvämt undvika det faktum att Israel gör allt för att göra den lösningen omöjlig. Bara en vecka tidigare godkände försvarsminister Benny Gantz marknadsföring för nästan 2 000 nya bosättningsbostäder över Västbanken, vilket främjar Israels de facto annektering av det territorium som skulle bli den palestinska staten.
Men bosättningar nämndes inte av kabinettssekreterare Robert Rydberg. Artikeln tog inte heller upp den nuvarande rekordnivån för israeliska rivningar av palestinska hem och byggnader på Västbanken (över 600 i år hittills), inklusive de som betalats av svenska humanitära biståndsmedel.
Jag delar oron över Iran och Hamas. Men genom att bara lyfta argument som tillfredsställer den israeliska regeringens öra och undvika alla områden med dissonans, kommer den svenska regeringen fram som att stöd för vår självbetjänande nationalistiska berättelse: Israel som en bra och oskyldig skådespelare som bekämpar skurkar (Iran, Hamas, bojkottare, antisemiter) …).
Den berättelsen är totalt blind för vår militära ockupation av Västbanken, fördrivning av palestinier, hur deras land- och vattenresurser beslagtas, blockaden av Gaza och dödande av obeväpnade demonstranter – och därmed tjänar den till att legitimera en fortsättning av denna grymma och destruktiva politik.
Detta dubbla budskap blir dessutom mer problematiskt just på grund av att det kommer från Sverige, känd som en förespråkare för fred och internationell rätt och som erkände Palestina som en stat 2014.
Jag bevittnade själv – och deltog i – detta våldsamma förtryck när jag tjänstgjorde som israelisk soldat och befälhavare på Västbanken under den andra palestinska intifadan (upproret), för nästan 20 år sedan. Efter den erfarenheten grundade jag organisationen Breaking the Silence som syftar till att konfrontera den israeliska allmänheten med ockupationens verklighet och dess moraliska kostnader för att därmed få ett slut på den.
Men när medlemmar i det internationella samfundet aktivt understödjer det israeliska narrativet och är tyst om ockupationen, leder det till motsatsen. Det förstärker självgodheten, föraktet för palestinierna samtidigt som det undergräver arbetet från de israeler som ifrågasätter landets självföreställningar och oredlighet. Detta dubbla budskap blir dessutom mer problematiskt just på grund av att det kommer från Sverige, känd som en förespråkare för fred och internationell rätt och som erkände Palestina som en stat 2014.
Som israel vill jag inget annat än att vi ska ha nära och positiva band med länder runt om i världen. Men jag vill också avsluta vårt förtryckande styre över palestinierna och det kontinuerliga våld som det innebär. Jag kan förstå om Sverige av pragmatiska skäl vill förbättra relationerna med Israel iför ett officiellt besök i landet och inte söka konflikt i onödan. Jag stöder all dialog.
Men varför måste Sverige vara så inställsam att hänge sig åt att stödja så ensidiga, konfliktstödjande myter? Måste den knäböja och recitera dessa mantran som en inträdesavgift för ett besök? Är det vad ett land som respekterar sig själv gör för att få till stånd några diplomatiska möten? Detta är inte det Sverige som jag trodde mig känna – en engagerad global aktör till stöd för rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.
Ett exempel är hur den svenska kabinettssekreteraren refererar till det sista stora utbrottet av israelisk-palestinskt våld tidigare i år genom att uttrycka “stöd för Israels rätt att försvara sig, i linje med internationell lag, när de attackeras, till exempel under raketen attacker från terrorgrupper från Gaza i maj”.
Detta har lite att göra med verkligheten i den konfrontation som delvis utlöstes av israeliska bosättares ansträngningar att vräka palestinska familjer från sina hem i östra Jerusalem. Budskapet verkar snarast som ett rättfärdiggörande av en militär operation som kostade 260 palestinier livet. Minst hälften av dessa var civila, inklusive 66 barn, enligt FN. Detta höga antal civila dödsoffer är ett direkt resultat av oproportionerligt våld och vårdslös krigföring av den Israeliska militären i sina aktioner i Gaza.
Under det senaste året har ett växande antal forskare och människorättsorganisationer – inklusive Human Rights Watch och israeliska organisationer som B’Tselem och Yesh Din – kommit att erkänna att det israeliska systemet med kontroll och dominans över palestinierna i ockuperade områden kan klassas som ”apartheid”. En växande grupp av demokrater i den amerikanska kongressen talar allt starkare till förmån för palestiniernas rättigheter.
Sverige ska inte röra sig i motsatt riktning. Jag hoppas att Sverige kommer att stå fast vid sina principer snarare än att ge efter för länder som bryter mot internationella normer. I Israel behöver vi ett Sverige som fortsätter att tala sanning om situationen istället för att understödja våra myter och vanföreställningar.
Översättning från engelska.
Yehuda Shaul är biträdande chef vid Ofek, The Israeli Centre for Public Affairs som är ett Jerusalembaserat forskningscenter. Shaul var med och grundade den israeliska organisationen Breaking the Silence 2004 efter att tjänstgjort som befäl i den israeliska armén under den andra intifadan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
